22 maj 2012

När är det dags att göra något åt koldioxidproblemet?

Jag deltar just nu i en spännande tredagars klimatvetenskapskonferens på KVA. Bland dagens många ypperliga föredrag gjorde Raymond Pierrehumberts presentation On the brink of the anthropocene: Antropogenic disruption of the carbon cycle allra störst intryck på mig. Lite grand i samma anda som hans Chicagokollega David Archer i boken The Long Thaw valde han att anamma ett ovanligt långt perspektiv in i framtiden, och la upp presentationen kring en fiktiv paleoklimatologisk studie författad av ett par av våra arvtagare en miljon år in i framtiden. Scenariot han tänkte sig var att vi inom loppet av några få århundraden bränner av alla de uppskattningsvis 5000 Gigaton fossilt kol (varav vi idag gjort åt med drygt 500 Gt) som fanns att gräva fram, ett förbränningskalas vars följder blir så dramatiska och så långvariga att de tänkta arvtagarna betraktar vårt tilltag som en av de största geologiska katastrofer vår planet genomgått - klart större än PETM och slagen endast av snowball Earth.

Med i publiken fanns David Gee, professor emeritus i geologi, klimatförnekare, KVA-ledamot och troligtvis den person som gjorde mest för att förhindra att KVA:s uttalande i klimatfrågan häromåret blev så kraftfullt som man hade kunnat önska. Det såg dock ut som om till och med denne Gee tog intryck av Pierrehumberts framställning. Vi som satt runtomkring fick faktiskt intryck av att redogörelsen för de väldiga konsekvenserna av ohejdad förbränning av alla dessa 5000 Gigaton kom ett ljus att gå upp för honom. När det blev dags för frågestund frågade han Pierrehumbert om det inte möjligen kunde vara en bra idé att hejda fossilbränsleförbränningen någon gång innan vi bränt av hela förrådet, och i så fall när. Pierrehumbert höll med, och menade att den mest förnuftiga tidpunkten att inleda en avveckling av fossilförbränningingen hade varit för 30 år sedan. I och med publiceringen 1979 av den så kallade Charney-rapporten Carbon Dioxide and Climate: A Scientific Assessment fanns ju inte längre utrymme för någon rimlig tvivel om att en fortsatt ohejdad koldioxidökning i atmosfären skulle komma att leda till väldiga problem.

15 kommentarer:

  1. Olle,
    tack för ditt bidrag. Visst är det så, det går bra att vara klimatförnekare här och nu, särskilt här. Men vidgar man perspektiven blir problemen tunga.

    SvaraRadera
  2. Intressant läsning om hur perspektiven ändrar synen på klimatproblemet. Ett annat perspektiv som kan anläggas är försäkringsperspektivet gentemot så kallad klimatskepticism. Det finns en pytteliten risk för att ditt hus brinner ner - ändå tecknar nästan alla brandförsäkring. Det finns, även för klimatskeptikern, en risk att klimatforskningen kan har rätt - skall vi då inte försäkra oss genom att återgå till säkra CO2-nivåer i atmosfären?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske vore en bra idé att de s.k. finansiella ingenjörerna uppfann finansiella instrument för att försäkra sig mot klimatpåverkan? Jämför med s.k. CDS-kontrakt, dvs "credit default swaps" som används för att försäkra sig mot kreditrisker. CDSernas kurser sätts hela tiden på marknanden, och ger därför kontinuerligt en uppfattning om marknadens riskbedömningar t.ex. om den grekiska ekonomin.

      Finns väl bara ett par uppenbara aber. Dels är det trots allt ändå lite väl långa tidsperspektiv för klimatförändringar - jämfört med kvartalsrapporter.. Och skulle de här "klimatförsäkringarna" (plus en massa derivat på det) bli en stor marknad, är det väl DET som orsakar nästa stora finanskrasch och bara gör allt etter värre...

      Radera
  3. Henrik,
    att försäkra sig själv känns nog som en naturlig åtgärd för de flesta och andra får säkert också gärna försäkra andra. Men nu handlar det om att försäkra andra och därtill kommande generationer samtidigt som man själv knappast behöver försäkringen.
    Att då välja tvivlets väg kan vara ett enkelt sätt att komma undan med bevarad självkänsla.

    SvaraRadera
  4. Thomas Larsson23 maj 2012 kl. 16:30

    Fast just igår var väl en bra dag för klimatet. Fjärde flygbolaget i konkurs hittills i år.

    SvaraRadera
  5. Kanske bra för klimatet att skyways gick i konkurs men vi som är beroende av bra flyg för vårat arbete är inte riktigt lika glada.

    Det finns en annan verklighet också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym,
      Jag hör till dom som tycker att bara finns en verklighet - den som beskrivs av vetenskapliga teorier.

      Om man är beroende av bra flyg för arbetet så bör man också vara beredd på att höja priset på arbetet till kund. Skyways klämdes sönder mellan bränslepriset och prispressen i flygbranschen. Över 30% av flygbolagens kostnader är bränslekostnader, så det ökande priset på råolja pressar dom hårt. Flyget är också ett skattefrälse när det gäller CO2-avgifter, men det verkar uppenbart inte rädda dom svagaste bolagen.

      Hälsningar,
      PMA

      Radera
    2. Då tycker jag att vetenskapen skall tala om för mig hur jag skall höja priset mot kund på en global marknad där jag konkurrerar mot länder där timkostnaden är en 25% av den svenska och där man i princip skiter i hur mycket CO2 som släpps ut.

      Det som först får stryka på foten när pengarna tryter är miljön.
      Så länge som Europa ligger på ruinens brant kommer vi inte att se några nya avtal (inga som verkligen betyder något) för klimat anpassningar.

      Åker bort imorgon till främmande land för några veckor. Får ta tåget istället (Inget fel med det. Är ganska så trevligt, när dom funkar) men resan tar ca 12 timmar mer tid. Och det blir dyrare.

      Radera
    3. "... Jag konkurrerar mot länder där timkostnaden är en 25% av den svenska"
      Enda lösningen på just det problemet är en global valuta. Din argumentation gör att jag tror att du inte gillar den lösningen.

      "...Och där man i princip skiter i hur mycket CO2 som släpps ut."
      Och det var flyg vi diskuterade. Ett flyg som inte betalar för CO2-utsläpp. Och att Skyways konkade.

      "Det som först får stryka på foten när pengarna tryter är miljön."
      Då är jag helt ointresserad av att vara kund hos ditt företag. Ett företag som inte prioriterar miljö högt får inte mina pengar. Och det gäller en rätt stor del av dom andra kunderna också. Så dom företag som sätter miljö som lägsta prioritering har en hel del problem på marknaden.

      "Så länge som Europa ligger på ruinens brant kommer vi inte att se några nya avtal (inga som verkligen betyder något) för klimat anpassningar."
      Jag kan inte göra något åt att du tycker det. Man brukar försöka satsa sig ur kriser, har jag för mig. Och om krisen när det gäller flyget är baserad på att bränsleråvaran börjar bli för dyr, så är det väl alldeles utmärkt att göra en kombinerad resurs- och miljöåtgärd.

      Hälsningar,
      PMA

      Radera
  6. Henrik Karlsson, husbränder existerar, därav försäkringar! Men ingen försäkrar sina hus mot att slukas av mjölmonster. Din frågeställning är snäv och bara giltig om man överhuvudtaget tror på något klimathot.

    PMA, helt riktigt, det finns bara en verklighet. Den bygger på näringsliv, arbete och skatteintäkter. Företag som går i konkurs har uteslutande negativa konsekvenser, på samma sätt som nyetableringar är positivt för alla.

    De mest aggresiva påhoppen på dagens miljörörelse är att det är människor som i grunden är emot mänskligheten, samhällsbygget, globalisering mm. Att lovorda konkurser känns lite som hämtat ur den gruppen.

    //BLF

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Företag som går i konkurs har uteslutande negativa konsekvenser, på samma sätt som nyetableringar är positivt för alla."
      Jaha. Jag som trodde att riskkapitalister använde konkurser för att undvika kapitalförluster, till exempel. Det måste ju vara väldigt positivt för riskkapitalisten att samhället är med och tar risken?

      Nyetablering av ytterligare en friskola i ett redan överetablerat område är inte positivt. Vem skall gå i konkurs? För det blir ju ofta resultatet av ett ekonomisk krig mellan olika kapitalgrupper. Man låter ett blödande bolag konka när det blir uppenbart att det inte klarar konkurrensen.

      Så jag vill inte generalisera på samma sätt som dig.

      Hälsningar,
      PMA

      Radera
    2. PMA och övriga: Konkurser på gott och ont är för all del ett spännande ämne, men får jag be er att (i enlighet med vår modereringspolicy) försöka hålla er till ämnet för bloggposten?

      Radera
  7. BLF, min verklighet bygger på materia och energi och naturlagar. Och jag vet att dessa påverkas mycket litet av vad jag "väljer att tro på".

    SvaraRadera
  8. BLF skrev: "Företag som går i konkurs har uteslutande negativa konsekvenser, på samma sätt som nyetableringar är positivt för alla."

    Om ett företag som hanterar slakteriavfall nyetablerar sig på granntomten till min sommarstuga tycker jag inte det är särskilt positivt. Om företaget sedan går i konkurs får det positiva konsekvenser åtminstone för mina luktceller. Fast jag kanske inte inkluderas i BLF's definition av "alla".

    SvaraRadera
  9. Ekonomin är förstås kanske t.o.m. den viktigaste delen av den verklighet vi faktiskt har att anpassa oss till, både som individer och samhälle. Utan god ekonomi blir det heller ingen forskning om Higgspartikeln osv (är det sånt som är den verkligaste verkligheten?) eller ens om klimatmodeller. All sorts forskning är lyx på Maslows behovstrappa. Samtidigt är det förstås också så att ekonomin påverkas av fysikaliska realiteter, som t.ex. sinande naturresurser eller ändrat klimat. Ekonomin påverkas och ekonomin påverkar. Det är mycket som hänger ihop! En värld utan ekonomisk tillväxt ö.h.t. är kanske därför inte alls så bra för miljön som t.ex. miljöpartister tror.

    Men vad är en väl fungerande ekonomi då? Knappast en där det aldrig blir konkurs iaf. Konkurser är ju verkligen en del av ekonomins egen naturliga evolution. De bäst anpassade har störst chans att överleva ännu ett tag, under ändrade förutsättningar pga ändrade konkurrensförhållanden eller sinande naturresurser - eller ändrat klimat...

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet