21 mars 2011

Den oundgängliga trovärdighetsbedömningen: fallet Dyson

1. Sak och person

För snart två år sedan publicerade jag på den här bloggen några reflektioner kring svårigheten att skilja mellan sak och person i klimatdebatten. Jag valde rubriken Dessa fördömda personangrepp. Ordvalet kan möjligen ha varit oklokt, ty alltsedan dess har det då och då dykt upp antydningar i den svenska klimatförnekosfären om att jag skulle vara en försvarare av tanken att det är OK med personangrepp i betydelsen att kasta vad för slags skit som helst på sina meningsmotståndare,1 och att jag skulle ha hävdat detta i sagda bloggpost. Den som emellertid bemödar sig med att läsa vad jag faktiskt skrev i bloggposten kan se att jag med bestämdhet hävdar motsatsen, men sedan nyanserar resonemanget, bl.a. med att det måste vara tillåtet att påpeka och påvisa när en debattör argumenterar ohederligt eller rentav far med osanning - även om det för med sig att debattören ifråga därmed hamnar i dålig dager. Med en dåres envishet vill jag nu återkomma till ämnet och försöka förklara, från en lite annan utgångspunkt, min syn på det problematiska förhållandet mellan sak och person.

Låt mig ta avstamp i biologen och vetenskapseteoretikern Massimo Pigliuccis bok Nonsense on Stilts, som jag nyligen recenserade i tidskriften Notices of the American Mathematical Society. I sin bok tar sig Pigliucci an det ambitiösa projektet att försöka hjälpa lekmannen att navigera rätt när det gäller att skilja den trovärdiga vetenskapen från de budskap som i själva verket är strunt utklätt till vetenskap. Boken spänner över ett brett spektrum av vetenskapsområden, men ett viktigt exempel är givetvis frågan om vad man skall tro respektive inte tro på i dagens vildvuxna debatt om var klimatvetenskapen står i frågan om antropogen global uppvärmning.

Pigliucci bjuder på en vindlande framställning av exempel och fallstudier, jämte både vetenskapshistoriska och vetenskapsfilosofiska resonemang. När han till slut skall sammanfatta sina råd till lekmannen om hur man, i exempelvis det stora media- och internetbruset, skiljer vetenskap från strunt är det påtagligt hur stark betoning han lägger på att bedöma avsändarens trovärdighet, snarare än att enbart dissekera de påstått vetenskapliga resonemangen i sig. Detta innebär ett långtgående inslag av något som liknar auktoritetstänkande, vilket kan synas otillfredsställande.

Men om vi beaktar klimatfrågans vittförgrenade komplexitet, så är det svårt att se hur vi kan klara oss utan ett visst mått av sådant auktoritetstänkande och bedömning av budbärarens trovärdighet. Å ena sidan är det uppenbart viktigt att den enskilde medborgaren är klar över vartåt det vetenskapliga evidensläget pekar i en fråga med så stora potentiella samhälleliga konsekvenser som just klimatfrågan. Å andra sidan är det fullkomligt orimligt att hoppas på att lekmannen skall behärska och förstå hela det vetenskapliga underlaget bakom slutsatsen om antropogen global uppvärmning och dess omfattning - ända ned till den kvantfysikaliska härledningen av koldioxidmolekylens absorbtions- och emissionsspektrum (för att inte tala om hur omöjligt det är, till och med för den aldrig så kvalificerade klimatforskaren, att på egen hand kontrollera riktigheten i alla de datamängder som ligger till grund för de vetenskapliga slutsatserna). Någon annan utväg finns knappast ur detta dilemma än att tillåta sig att ett visst mått av tillit till vad andra säger. Men det vore naturligtvis naivt och dåraktigt att visa denna tillit urskiljningslöst.

När Markku Rummukainen påstår något, och Peter Stilbs påstår motsatsen, vem skall vi då lita på? Och skall vi tro på Michael Mann eller Lord Monckton? James Hansen eller Judith Curry? Etc.

Ett första steg kan vara att se till vem som har förankring och meritering inom vetenskapen - och då helst på relevanta områden. Detta är dock givetvis långt ifrån något ofelbart kriterium. Minst lika viktigt är därför att se efter varifrån debattörerna hämtar sina påståenden - det är en väldig skillnad på om de kommer från den peer review-granskade vetenskapliga litteraturen, jämfört med om de inte kan spåras längre än till bloggosfärens vildvuxna ekokammare. Att spåra uppgifternas ursprung kan dock vara en alltför grannlaga och tidsödande uppgift för den enskilde lekmannen att utföra själv2, varför ytterligare andra kriterier kan vara viktiga. Hit hör att påminna sig vad debattören har för track record när det gäller att visa prov på exempelvis hederlighet och gott omdöme i tidigare vetenskapliga och andra sammanhang. Om personen ifråga exempelvis tagit avstånd från evolutionsbiologin till förmån för kreationismen, eller någon gång under min livstid (jag är född 1967) hävdat att någon kausal länk mellan tobaksrökning och lungcancer inte kunnat påvisas, då kan det finnas anledning att ifrågasätta dennes omdöme och iaktta extra försiktighet med att ta personen på allvar i andra naturvetenskapliga frågor.

Av de skäl som här skisserats är alltså ett visst mått av granskning av budbäraren oundgängligt. Då händer det naturligtvis ibland att granskningen utfaller till budbärarens nackdel - att denne befinnes opålitlig. En sådan granskning kan då bli misstänkt likt ett så kallat ad hominem-argument, men förutsatt att de basala kriterierna sanning och relevans är uppfyllda så kan jag inte se att det skulle vara något fel i sig med ett sådant ad hominem.

2. Exemplet Freeman Dyson

Som ett exempel vill jag tillämpa det slags granskning jag här diskuterat på fysikern och matematikern Freeman Dyson, som på senare år kommit ut som så kallad klimatskeptiker. Dyson, född 1923, är en av världens mest meriterade nu levande fysiker, och har gjort avgörande insatser inom bland annat kvantfältteori och fasta tillståndets fysik. Han personifierar på ett i mångt och mycket beundransvärt vis det slags forskare som aldrig varit intresserad av att stänga in sig i det vetenskapliga elfenbenstornet, utan ständigt visat stort samhällsengagemang - särskilt (liksom så många andra fysiker efter Manhattanprojektet) i diskussioner om fred och kärnvapen. För en bred publik är han känd bland annat för läsvärda böcker som Disturbing the Universe (1979) och The Scientist as Rebel (2006) - läsvärda inte minst tack vare hans enastående förmåga att tänka i nya banor.

Allt detta tycker jag tyder på att det kan vara värt att lyssna på vad han har att säga då han träder fram som klimatskeptiker. Desto större blir besvikelsen av att ta del av en färsk epost-intervju med Dyson i den brittiska dagstidningen The Independent. Trots att Dyson här får chansen att lägga ut texten och motivera sina ställningstaganden i klimatfrågan, så vägrar han att gå in i konkreta sakdiskussioner, utan nöjer sig med att leverera vaga påståenden som "the climate of the earth is an immensely complicated system and nobody is close to understanding it" och "the experts are deluded because they have been studying the details of climate models for 30 years and they come to believe the models are real. After 30 years they lose the ability to think outside the models" - floskler som vilken stockholmsinitiativsgubbe som helst skulle kunna häva ur sig.

Här skulle jag kunna sätta punkt med konstaterandet att Dyson uppenbarligen inte har något på fötterna i sin kritik mot klimatvetenskapen, och därför lugnt kan ignoreras. Men jag måste erkänna att jag har svårt att frigöra mig från den lite auktoritetstrosinfluerade tanken att när en så genial tänkare och vetenskapsman som Dyson anser sig ha skäl att döma ut klimatvetenskapen, då måste det väl finnas något slags substans i dessa skäl, som i så fall är värda att ta del av. Jag backar därför ett par år, och hittar en essä av Dyson, publicerad 2008 i ärevördiga tidskriften New York Review of Books, med rubriken The Question of Global Warming. Denna visar sig vara avsevärt intressantare än The Independent-intervjun, och ger viktiga ledtrådar angående vad som verkar vara grunden för Dysons klimatskepsis.

Essän i NYRB tar formen av en recension av två böcker om klimatekonomi och klimatpolitik, men trogen såväl sin egen vana som NYRB:s intellektuella tradition väljer Dyson att ta detta som avstamp för en del egna reflektioner och utvikningar. Hans centrala budskap grundar sig i den starka teknikoptimism som genomsyrat mycket av hans skriverier genom åren.3 Om nu atmosfärens ökande koldioxidhalt är ett allvarligt problem, så kan vi enligt Dyson vara förvissade om att vi med hjälp av framtida teknologi kommer att kunna sänka halten till önskad nivå. Den teknologi han anbefaller är genetiskt modifierade träd, med egenskapen att de fångar in stora mängder koldioxid ur luften, vars kol de via rotsystemen dumpar under jord. Han skriver att han betraktar det som "likely that we shall have 'genetically engineered carbon-eating trees' within twenty years, and almost certainly within fifty years".4 Konsekvensen, om detta är riktigt, är att stigande koldioxidhalt och global uppvärmning inte är något bra argument för att vi idag skall bromsa vår fossilbränsleförbränning.

Vad beträffar Dysons uppfattning om klimatvetenskapen kan en tydlig glidning mellan 2008 och 2011 mot ökad skepsis skönjas i NYRB-essän och The Independent-intervjun. I NYRB-essän pekar han på Keeling-kurvan (som beskriver mätningar av luftens koldioxidhalt från slutet av 50-talet och framåt) som ett konklusivt tecken på mänsklig klimatpåverkan, men i intervjun nöjer han sig med ett skeptiskt "maybe". Vad som ligger bakom denna glidning är inte lätt att veta säkert, men följande händelseförlopp förefaller inte orimligt att tänka sig: Dysons teknikoptimistiska argument mot behovet av minskade växthusgasutsläpp togs naturligtvis emot med entusiasm i klimatskeptiska kretsar. Liksom alla vi andra är Dyson knappast okänslig för positiva reaktioner och beröm, varför han kom att känna ökad sympati för klimatskeptikerna och deras argument. Till glidningen bidrog möjligen också att den underdog-stämpel som klimatskeptiker har i vetenskapssamhället kan ha appellerat på Dyson, som utöver sin visionära teknikoptimism även mer allmänt är synnerligen förtjust i att sticka ut hakan och gå emot etablerade uppfattningar.

Som ett exempel på det senare kan nämnas Dysons entusiastiska förord till astrofysikern Thomas Golds bok The Deep Hot Biosphere från 1999, som för fram minst sagt kontroversiella teorier om att jordens heta innandöme skulle krylla av liv, och att det vi kallar fossila bränslen inte alls har fossilt biologiskt urprung utan geologiskt och dessutom finns i mängder som praktiskt taget är outsinliga. Eller betrakta följande sjövilda stycke ur en text som Dyson publicerade 2004, där hänvisningen till kvantmekaniken inte står kvantmystiker och charlataner som Gary Zukav och Fritjof Capra långt efter:
    I am suggesting that paranormal mental abilities and scientific method may be complementary. The word 'complementary' is a technical term introduced into physics by Niels Bohr. It means that two descriptions of nature may both be valid but cannot be observed simultaneously. The classic example of complementarity is the dual nature of light. In one experiment light is seen to behave as a continuous wave, in another experiment it behaves as a swarm of particles, but we cannot see the wave and the particles in the same experiment. Complementarity in physics is an established fact. The extension of the idea of complementarity to mental phenomena is pure speculation. But I find it plausible that a world of mental phenomena should exist, too fluid and evanescent to be grasped with the cumbersome tools of science.

Jag vill påstå att när en forskare som (hur vetenskapligt välmeriterad han än må vara) tillåter sig att häva ur sig den här sortens spekulationer, går ut och på vaga grunder påstår att en hel vetenskap - som i detta fall klimatforskningen - är ute och cyklar, då räcker det inte att ta påståendet med en nypa salt. Flera skopor anbefalles.

Fotnoter

1) En sådan "i krig och klimatdebatt är allt tillåtet"-inställning tar jag i själva verket å det bestämdaste avstånd ifrån. Ett extremt exempel på vad jag naturligtvis inte finner godtagbart är det slags pennalism som tillåts och till och med uppmuntras på klimatförnekarbloggen The Climate Scam, men som vi tack vare att vi tillämpar kommentarsmoderering är förskonade ifrån här på UI.

2) Han kan naturligtvis lyssna till andra som gör den granskningen, men därmed har han inte löst tillitsproblemet utan bara flyttat det ett steg.

3) Bland annat har Dyson skrivit mycket om framtida kolonisation av rymden, och han har givit upphov till det fantasieggande begreppet Dyson-sfär. Tanken bakom Dyson-sfären är att varje tillräckligt högteknologisk civilisation (inklusive vår egen) för eller senare kommer att bestämma sig för att de vill utnyttja rubb och stubb av det energiflöde som deras stjärna erbjuder, och därför bygga en gigantisk sfär, med stjärnan i centrum och med lämplig radie i eller utanför planetsystemet, på insidan täckt med någon form av solpaneler eller biologisk motsvarighet. I vårt sökande efter intelligent liv i världsrymden borde vi enligt Dyson leta efter källor till det slags långvågig värmestrålning som termodynamikens lagar dikterar måste läcka ut från en sådan sfär.

4) Min egen syn på detta är att det mycket väl kan hända att Dyson har rätt, man att det också kan hända att han har fel. Vi behöver vara ödmjuka inför det faktum att det är extremt svårt att förutsäga framtida teknologiutveckling på mer än något enstaka årtiondes sikt, och det vore våghalsigt och fel att sätta det framtida klimatet i pant på något vi tror att vi skall kunna uppfinna i framtiden. (Dyson uttrycker ibland klädsam ödmjukhet, på tvärs mot den tvärsäkerhet han uttalar i det aktuella fallet. I sin bok The Sun, the Genome and the Internet från 1999 medger han att hans framgångar med att förutsäga framtiden varit blandade, men säger samtidigt i en ofta citerad fras att "it is better to be wrong than to be vague".)

43 kommentarer:

  1. Intressant exempel med en sådan briljant person som Dyson. Jag tycker dock inte att han övertygar alls i sakfrågan helt enkelt för att han inte kommer med några egentliga sakargument.

    Det som driver honom verkar bl.a. vara avsmaken för konsensus och vanetänkande. Enligt Wikipedia:

    "I have the sense that when consensus is forming like ice hardening on a lake, Dyson will do his best to chip at the ice," physics Nobel laureate Steven Weinberg said of him. His friend, the neurologist and author Oliver Sacks, said: "A favorite word of Freeman's about doing science and being creative is the word 'subversive.' He feels it's rather important not only to be not orthodox, but to be subversive, and he's done that all his life"

    Jag tycker också att detta är ett mycket bra exempel från en intervju där han halkar in på intressanta och kanske t.o.m. briljanta ideer men där relevansen, omdömet och helheten saknas:

    http://www.youtube.com/watch?v=k69HUuyI5Mk&feature=related

    Sådana personer är väl värdefulla för samhället och säkert väldigt kul att ta en öl med. Men man vill ju inte bli opererad av en kreativ och subversiv kirurg och jag föredrar det vanliga, tråkiga och etablerade även i klimatfrågan eftersom det är där sanningen brukar ligga och riskerna är så stora.

    Och synd att våra inhemska "skeptiker" som har samma personlighetsdrag verkar sakna briljansen :-)

    SvaraRadera
  2. En bra postning som jag till stora delar instämmer i. Jag noterar speciellt

    "gott omdöme i tidigare vetenskapliga och andra sammanhang."

    Jag kom att tänka på M Mann, apropå uppdatering av trädringsserier, ca 2005. MM anförde att det var så besvärligt att uppdatera dessa serier, med tung utrustning til avlägsna platser. RC 22 dec 2004.
    Min uppfattning är att detta inte är att betrakta som gott omdöme.

    SvaraRadera
  3. While paleoclimatologists are attempting to update many important proxy records to the present, this is a costly, and labor-intensive activity, often requiring expensive field campaigns that involve traveling with heavy equipment to difficult-to-reach locations

    Bloggen "Real Climate" Myth vs Facts re the Hockey Stick
    Postat 22 dec 2004 11.14 av "mike"

    SvaraRadera
  4. varför inte klistra in länken så folk slipper leta?

    SvaraRadera
  5. Vad är det för dåligt omdöme att säga att en sak som är besvärlig är besvärlig? Eller vad menade du?

    http://www.realclimate.org/index.php/archives/2004/12/myths-vs-fact-regarding-the-hockey-stick/#comment-345

    SvaraRadera
  6. Som jag nyligen påpekat i en annan tråd så anser vi på UI att det är viktigt att diskussionstrådarna håller sig till ämnet för bloggposten ifråga. Jag kommer därför att fortsättningsvis avvisa kommentarer av typen "jag tycker att forskaren X (alt debattören Y) visat prov på dåligt omdöme" i denna tråd, såsom varande alltför perifera, och hänvisar istället dessa till exempelvis Öppen tråd 5.

    Detta sagt måste jag dock påpeka att Bengt inte påvisat något som helst case för att Michael Mann skulle ha uppvisat dåligt omdöme. Som forskare i empiriska vetenskaper vill man alltid ha så stora, bra och relevanta datamängder som möjligt att arbeta med. Men man har också en begränsad budget till sitt förfogande, och datainsamling är kostsamt, varför man ständigt ställs inför prioriteringssituationer. Att av kostnadsskäl prioritera bort någon viss datainsamling innebär inte automatiskt dåligt omdöme.

    SvaraRadera
  7. En Trädringsmätare (märgborr)väger ca 0,5 kg, kostar ca 1000 kr och kan hanteras av de flesta. Att hävda tung, dyr och långt borta är en fråga om omdöme och värderingsgrunder.

    SvaraRadera
  8. Och nu slutar den här debatten i den här tråden. Öppen tråd 5.

    SvaraRadera
  9. ”Om personen ifråga exempelvis tagit avstånd från evolutionsbiologin till förmån för kreationismen, eller någon gång under min livstid (jag är född 1967) hävdat att någon kausal länk mellan tobaksrökning och lungcancer inte kunnat påvisas, då kan det finnas anledning att ifrågasätta dennes omdöme och iaktta extra försiktighet med att ta personen på allvar i andra naturvetenskapliga frågor”.

    Jag motsätter mig din åsikt, Olle Häggström! En vetenskaplig diskussion måste hålla sig till de vetenskapliga frågor som ämnet för diskussionen avser. Att blanda in argument ad hominem (med hänvisning till debattmotståndarens omdöme i stället för de anförda argumenten) undergräver den vetenskapliga metoden och är därför enligt min mening att betrakta som ovetenskapligt.

    Låt mig illustrera med ett tänkt exempel. En forskare presenterar intressanta nya viktiga resultat men dessa resultat underkänns på grundval av forskarens ”track record” som anses innebära att denne forskare (inklusive eventuella medförfattare) har dåligt omdöme. Därigenom kommer dessa viktiga resultat i skymundan och tillämpningen av dem genomförs inte till stor nackdel för många människor.

    Efter många år inser man till slut att forskaren faktiskt hade rätt. Men då är skadan redan skedd.

    Och allt detta berodde på att forskarens resultat ogiltigförklarades med ett ogiltigt argument ad hominem.

    SvaraRadera
  10. Låt mig ta exemplet Stockholmsinitiativet...
    http://uppsalainitiativet.blogspot.com/2010/12/stockholmsinitiativet-arets-forvillare.html

    Det är utom tvivel så att de fört fram en rad felaktiga slutsatser om klimatvetenskapen. Så har man kompetensen att titta på detta är problemet inte så stort. Har man dock inte kompetensen att göra detta så måste man gå på något annat som till exempel vad konsensus är eller vad merparten av aktiva forskare inom området för fram. Detta har förvisso Stockholmsinitiativet bemött med förivllande listor... vilket gör att man kanske vill gå vidare om man inte klarar av att bedöma sakfrågan. I fallet stockholmsinitiativet kan man då titta på att de vid en rad tillfällen fört fram kontrollerbara men falska påståenden som inte kräver fackkunskap.

    Eftersom så få och bevisligen inte Stockholmsinitiativet själva klarar av att bedöma sakfrågan kan vi inte avskaffa demokratin och låta de mest erkända inom området styra utan vi måste försöka hitta en modell för hur bedömningar kan göras och görs av de stora flertalet.

    Kan man inte sakfrågan är ett bra sätt att titta på vad de stora flertalet säger och titta på historien av den som förfram ett argument. Jag skulle aldrig lita på en person som bad att få låna min mobil och sedan snodde min mobil ifall han kom och bad om den igen... även om han hävdade att det kunde rädda hans liv.

    Om man inte själv kan bedöma sakfrågan och en opålitlig person för fram kontroversiella åsikter får man nog lita på att andra som kan bedöma sakfrågan som anses pålitliga står upp för sakfrågan.

    SvaraRadera
  11. Pehr: Om en person tidigare framfört felaktiga påståenden i ämnen utanför sitt expertisområde är det högst relevant att påpeka detta om han återigen uttalar sig i en fråga utanför sitt expertisområde - speciellt om detta går emot de verkliga experternas konsensus.

    SvaraRadera
  12. Pehr, du har tidigare framfört åsikten du, i kraft av din professionella erfarenhet, var mer lämpad att bedöma ett arbete än Magnus Westerstrand. I det fallet var tydligen en trovärdighetsbedömning relevant.

    SvaraRadera
  13. Pehr,
    "En forskare presenterar intressanta nya viktiga resultat men dessa resultat underkänns på grundval av forskarens ”track record”"
    Pigliucci och Olle H tar "track-record" som argument för bedömning av de som inte har möjlighet att på ett initierat sätt bedöma de vetenskapliga arbetet. Det handlar inte om forskarens artiklar i vetenskaplig press som ska bedömas av experter på området. Experterna har all möjlighet att bedöma argumenten oberoende av argumentatören. Det handlar om icke-expertens bedömning. Din analogi är i grunden felaktig.

    "Efter många år inser man till slut att forskaren faktiskt hade rätt. Men då är skadan redan skedd."
    Slutligen så handlar det om en sannolikhetsbedömning som alla andra saker här i livet. Om personen tex. inte klarat av att förstå koldioxidupptaget i haven eller följden av termodynamikens andra huvudsats är sannolikheten att denne har någonting klokt att säga om tex. klimatkänslighet betydligt mindre än om tidigare djupa insikter demonstrerats. Det går tusentals galningar på varje Galileo. Vem ska vi satsa vår energi och hälsa på? Blinda hönan som även hittar ett korn eller skördetröskan? Homeopaten med sin revolutionerande "kur" eller den etablerade läkaren?

    SvaraRadera
  14. Anders M,

    Jag tänkte väl mest på det fallet att en klimatforskare misskrediteras på grund av någon slags ”track record” som inte har med klimatvetenskap att göra, exempelvis någon mindre välbetänkt opinionsyttring relaterad till biologisk vetenskap eller kanske en politisk uppfattning.

    Det kan då till exempel hända att en sådan klimatforskare angrips som omdömeslös av lekmän inom klimatvetenskapen och blir en måltavla på diverse bloggar. Även andra klimatforskare kan påverkas av sådant vilket skulle kunna leda till att den misskrediterade klimatforskarens resultat kommer i skymundan inom klimatvetenskapen.

    SvaraRadera
  15. ErikS,

    ”Pehr, du har tidigare framfört åsikten du, i kraft av din professionella erfarenhet, var mer lämpad att bedöma ett arbete än Magnus Westerstrand. I det fallet var tydligen en trovärdighetsbedömning relevant”.

    Min invändning mot Magnus i detta fall byggde på en föregående lång diskussion. Genom att många års diskussion med studenter får man en förmåga att ur diskussionen värdera kunskapsnivån hos den man diskuterar med i det ämne som man själv har specialiserat sig på.

    Detta är inte en fråga om trovärdighetsbedömning utan om lärande genom diskussion. I det aktuella fallet diskuterade vi mitt ämnesområde som specialist och då påpekar jag helt enkelt för dem som inte själva har den specialiteten när jag ser att man missförstått ett begrepp eller ett fenomen inom mitt ämnesområde.

    SvaraRadera
  16. Magnus, 23 mars 2011 09:40

    Jag är medlem i Stockholmsinitiativet och gillar inte dina nedsättande och oartiga attityder till vår förening. Föreningsfrihet är en grundläggande rättighet i Sverige och detta måste också innebära att man inte grundlöst framställer dem som är medlemmar i en förening som sämre människor. Vi har rätt att ha denna förening.

    Eftersom du inte vet vilka människor som är medlemmar i Stockholmsinitiativet så slår du i blindo mot okända människor när du kommer med dina falska påståenden. Andra medlemmar som jag har träffat har visat sig vara mycket kompetenta personer inom olika samhällsområden.

    Föreningen Stockholmsinitiativets syfte är att verka för en klimatpolitik som bygger på en sund och verifierbar klimatvetenskap. Detta är ett lovvärt syfte eftersom en klimatpolitik som bygger på en felaktig klimatvetenskap vore till stor skada för samhället.

    SvaraRadera
  17. "Sund och verifierbar vetenskap". Nils-Axel Mörner, LaRouche, Lord Monkton ...

    Du är en god skämtare, Pehr Björnbom.

    SvaraRadera
  18. Pehr,

    Jag har full förståelse för att du inte gillar när jag visar att Stockholmsinitiativet sprider pseudovetenskap och förvilling kring sig. Jag har dock aldrig hävdat att Stockholmsinitiativet inte ska få finnas eller att människor skulle vara olika mycket värda, det är helt olika saker.

    Jag kommer dock inte sluta peka ut er inkompetens i klimatfrågan

    SvaraRadera
  19. ...Morano, Booker, Delingpole, Jo Nova ...

    Ja, sannerligen en skämtare.

    SvaraRadera
  20. Pehr,
    "Föreningsfrihet är en grundläggande rättighet i Sverige och detta måste också innebära att man inte grundlöst framställer dem som är medlemmar i en förening som sämre människor. Vi har rätt att ha denna förening."
    Spar dina krokodiltårar.

    SvaraRadera
  21. ...och naturligtvis Watts Up With That, där jag nyligen hittade följande kalkon av Willis Eschenbach.

    SvaraRadera
  22. Pehr: Rörande att se ditt engagemang för stackars mobbade klimatforskare och din egen speciella tolkning av begreppet föreningsfrihet. Jag antar att du kan länka till gamla inlägg på TCS där du drar en lans mot att Michael Mann, VoF eller UI "framställs som sämre människor"?

    Om inte skulle jag säga att martyrglorian passar dig illa.

    SvaraRadera
  23. Pehr: I det aktuella fallet diskuterade vi mitt ämnesområde som specialist och då påpekar jag helt enkelt för dem som inte själva har den specialiteten när jag ser att man missförstått ett begrepp eller ett fenomen inom mitt ämnesområde.
    Det låter ju rätt vettigt. Synd bara att du inte tillämpar det när du själv är lekmannen utan framhärdar i dina missförstånd om klimatvetenskapen.

    SvaraRadera
  24. Pehr Björnbom

    Låt mig gå rakt på sak: Är det inte dags att du och UI går skilda vägar? Skulle du kunna tänka dig att helt enkelt upphöra att kommentera hos oss? Jag tror att det skulle vara en mycket lyckad lösning, till gagn för båda parter.

    För oss på UI vore det i alla fall en stor lättnad. Vi försöker bedriva folkbildning i klimatfrågan och håller saklig balans och intellektuell hederlighet som våra ledstjärnor då vi efter bästa förmåga persenterar det vetenskapliga kunskapsläget. Men det är inte roligt att ständigt och jämt få se vår blogg nedsolkad av kommentarer där du bryter mot allt vi står för, t.ex. genom att selektivt beakta enbart de enskilda studier som du tycker pekar mot din egen på förhand fixerade uppfattning, och genom att inte dra dig för att efter eget huvud skruva till och förvränga resultaten i dessa studier. Under en period i slutet av förra året höll du dig nästan uteslutande i en enda av våra diskussionstrådar med dina allt knasigare utläggningar om dina hemmasnickrade teorier om s.k. molekylpaket, och då gick det väl an att stå ut med din närvaro. Men som det är nu, när du sprider ut dig över var och varannan tråd, är det inte lätt att vara lika godmodigt överseende med din närvaro.

    Också för din egen del tror jag faktiskt att det skulle vara en lättnad att avbryta diskussionerna. Gånggång (se kommentaren den 11 okt 15:07) har du deklarerat hur illa du tycker om oss och om atmosfären här på UI, och att du minsann aldrig mer tänker kommentera här. Uppenbarligen vill du inte husera hos oss. Men likt den oförbätterlige alkoholisten återfaller du ständigt. Vore det inte bäst att en gång för alla klippa banden?

    Jag tycker vidare att det kan vara en bra tidpunkt att göra det just nu, då din långa serie av intellektuella bottennapp nu krönts av alla debatters slutgiltiga intellektuella bankruttförklaring. Jag syftar naturligtvis på hur du förfallit till att åberopa din grundlagsskyddade rättighet att slippa utsättas för kritik.

    Nå, vad sägs? Kan vi helt enkelt dra ett streck här och nu?

    SvaraRadera
  25. Bo Jonsson,

    ”Du är en god skämtare, Pehr Björnbom”.

    Tack, Bo! I och för sig menade jag allvar men jag har förståelse för att man ur ett annat perspektiv kan uppfatta detta som ett skämt.

    Jag har själv uppfattat namnet på din blogg Piprök som ett skämt snarare än som en cynism. Jag tänker naturligtvis på ovedersägliga sambandet mellan tobaksrökning och cancer (som jag utgår ifrån gäller även vid piprökning av tobak, men jag kanske har fel).

    SvaraRadera
  26. Pehr,
    Tycker du ska fråga SIs Ingemar Nordin om sambandet mellan tobaksrök och cancer.

    SvaraRadera
  27. Du är en god skämtare, Olle Häggström!

    Jag kommenterar gärna på UI, det är inte tu tal om saken. Eventuella påhopp tar jag med en klackspark,.

    En kommentar till en sakfråga. Begreppet luftpaket (”air parcel” i Andrews lärobok) är centralt i klimatvetenskapen. Det kan naturligtvis även kallas molekylpaket eftersom luften består av molekyler. Denna term är mer generell vilket är bra om man exempelvis vill diskutera andra atmosfärssammansättningar, exempelvis teoretisera om en atmosfär av ren kvävgas.

    SvaraRadera
  28. Pehr,

    Det är i och för sig konsekvent av dig att vara inkonsekvent och hävda olika saker på olika ställen...

    SvaraRadera
  29. Nej Björnbom, jag skämtar inte.

    SvaraRadera
  30. Olle Häggström, jag hoppas att du har förståelse för att det ur ett annat perspektiv kan uppfattas som ett skämt.

    SvaraRadera
  31. Magnus,

    ”Det är i och för sig konsekvent av dig att vara inkonsekvent och hävda olika saker på olika ställen...”

    Jag är inte ofelbar och kan säkert ha varit inkonsekvent som du antyder (om det inte är fråga om att jag ändrat åsikt vilket naturligtvis kan hända). Men jag är inte inkonsekvent med avsikt.

    SvaraRadera
  32. Olle Häggström,

    Du skrev angående mitt deltagande på UI, som du föreslår att jag borde sluta med, så här:

    ”För oss på UI vore det i alla fall en stor lättnad. Vi försöker bedriva folkbildning i klimatfrågan och håller saklig balans och intellektuell hederlighet som våra ledstjärnor då vi efter bästa förmåga persenterar det vetenskapliga kunskapsläget. Men det är inte roligt att ständigt och jämt få se vår blogg nedsolkad av kommentarer där du bryter mot allt vi står för, t.ex. genom att selektivt beakta enbart de enskilda studier som du tycker pekar mot din egen på förhand fixerade uppfattning, och genom att inte dra dig för att efter eget huvud skruva till och förvränga resultaten i dessa studier.”

    En annan av UI:s företrädare, Anders Emretsson, har också tagit upp mitt deltagande på UI i debatten på TCS. Men han har inte skrivit något sådan som du framför här. Jag uppfattar i stället att han ser mitt deltagande som något positivt:
    http://www.theclimatescam.se/2011/02/27/offer-for-sin-egen-propaganda-2/#comment-201394

    Läs hela denna diskussion där SI och UI jämförs. Mitt namn kommer upp ett flertal gånger.

    SvaraRadera
  33. Björnbom, nej, jag ser inget som rimligtvis kan tolkas humoristiskt i min uppmaning till dig den 25/3 kl 13:43. Men på ett annat, mer psykologiserande, plan kan jag naturligtvis ha viss förståelse för den mentala försvarmekanism som får den som hör uppmaningen "försvinn ur min åsyn" att tänka "haha, han skämtar nog".

    Nu anför du istället (likt det lilla barnet som kommit på att han kan spela ut mamma och pappa mot varandra) Anders Emretssons uppfattning som skäl till att inte behöva ta min uppmaning på allvar. Med sedvanligt flexibel tolkningsförmåga "uppfattar" du honom som att "han ser [d]itt deltagande som något positivt". Well, skall vi helt enkelt ta och fråga Anders hur han ser på den saken? Du verkar ju rätt säker på din sak, och borde därför inte ha något emot följande uppgörelse.

    Vi frågar Emretsson "Ser du Björnboms bidrag till diskussionerna på UI som något positivt?". Om Emretsson då svarar "ja" så lovar jag att fortsättningsvis hålla mitt missnöje med din UI-närvaro för mig själv. Om han istället svarar "nej" så lovar du att upphöra med ditt UI-kommenterande.

    Deal?

    SvaraRadera
  34. Pehr Björnbom,
    Det stämmer att jag nämnde ditt deltagande på Uppsalainitiativet när jag gjorde ett försök att kommunicera med dina meningsfränder. Det är dock en missuppfattning att jag skulle se det som särskilt positivt. Tvärtom menade jag att din närvaro är något vi står ut med.

    Jag är dock helt överens med Olle om att det vore bäst om du slutade kommentera här, eftersom du inte argumenterar hederligt. I den tråd på The Climate Scam som du hänvisar till visar du också prov på samma slingrande och ljugande som här. Jag ställer två frågor till signaturen ”Slabadang” med anledning av två anklagelser han har riktat mot Uppsalainitiativet:

    1. Förekommer debatt med ”skeptiker” på UI? (”Slabadang” har hävdat att så ej är fallet.)

    2. Vilka av UI:s medlemmar har en bakgrund i vänsterkretsar? (”Slabadang” hade hävdat att flera av medlemmarna har en sådan bakgrund.)

    Frågorna var raka och hade kunnat besvaras rakt, men ”Slabadang” vägrar göra detta – sannolikt därför att han då hade tvingats erkänna att han blåljugit. Jag upprepar frågorna och försöker visa min goda vilja genom att besvara de motfrågor som ställs till mig i tråden, men förgäves. I en minnesvärd kommentar undrar ”Slabadang” på Yezhovvis ”[v]arför ska jag redovisa vem och vilka på UI som är tillhörande vänsterkretsar är det inte bättre att de/du öppet deklarerar det själva.”

    Hade du haft någon heder i kroppen hade du naturligtvis tillstått att ”Slabadang” ljuger, men icke. I stället åberopar du ditt deltagande på UI (det deltagande som ”Slabadang” hävdat inte förekommer) för att hävda auktoritet om debattklimatet här, och i en logisk kullerbytta av episka proportioner påstår du att ”Slabadangs utsaga är korrekt.

    Lite senare hävdar du att jag när jag ordagrant citerar Uffeb ”missförstår och förvränger till oigenkännelighet”.

    Din belevade ton skiljer ut dig från dina mer pöbelaktiga meningsfränder på The Climate Scam, men i sak är det ingen större skillnad. Och från mig har du ingen uppskattning att vänta så länge du framhärdar i att ljuga och slingra dig.

    SvaraRadera
  35. Anders E,

    Jag debatterar inte ohederligt i den meningen att jag avsiktligt vill missleda någon i debatten. Att något jag skriver ändå kan vara missledande är rimligt eftersom jag inte är ofelbar. Av denna anledning brukar jag själv avstå från att anklaga andra för ohederlighet i debatten.

    Jag ljuger inte heller medvetet och enligt ett likartat resonemang brukar jag avstå från att anklaga andra för att ljuga.

    Du minns nog fel (eller har missat min kommentar) angående min inställning till fråga 1 som du och Slabadang debatterade (angående fråga 2 har jag ingen uppfattning). Jag stödde din uppfattning att det förekommer dialog med skeptiker på UI men lade till att skeptiker inte hittar till UI så ofta.

    Läs gärna min kommentar #216 om detta på TCS tråd som också innehåller synpunkter på Connors intervju med Dyson. Kommentaren är mycket relevant för debatten här:
    http://www.theclimatescam.se/2011/02/27/offer-for-sin-egen-propaganda-2/#comment-202551

    SvaraRadera
  36. Pehr Björnbom,

    Ah, så i kommentaren där du skriver att jag som är ”djupt inne i mina förutfattade meningar kan missförstå och förvränga det mesta till oigenkännlighet” ger du mig ditt stöd? Vackert.

    Angående fråga 2 har du ingen uppfattning, skriver du. När någon slungar ut grundlösa anklagelser och trots upprepade frågor om var bevisen finns inte kan styrka dem, då har du ingen uppfattning om anklagelserna. Vackert igen.

    Att diskutera med dig är obehagligt, och jag väljer att sluta med det nu.

    SvaraRadera
  37. Anders E,

    Är det en anklagelse att säga att någon har en bakgrund i vänsterkretsar?

    SvaraRadera
  38. Pehr,

    Stället där du försökte komma med proffstyckande (Essenhigh papper) eftersom du skulle ha goda kunskaper i ämnet visar ju inget annat än att du ettdera har en enorm hybris och inte bryr dig att sätta dig in i ämnet eller att du är inkompetent. Lika så gör ditt stöd för Stockholmsinitiativet och dess pseudovetenskap.

    Jag personligen skulle ha mycket svårt att se mina nära och kära i ögonen ifall jag idiotförklarade de världsledande forskarna inom ett mycket viktigt område utan att leverera relevant kritik. (ja det är de ni gör när ni hävdar att ipcc med fler skulle göra de enkla missar som SI hävdar)

    Precis som jag aldrig skulle kunna stå tyst bredvid och ge stöd till någon som levererar något så lågt som Stockholmsinitiativet gör till exempel här: http://uppsalainitiativet.blogspot.com/2009/06/stockholmsinitiativets-vetenskap.html

    SvaraRadera
  39. Olle Häggström, vi får konstatera att möjligheten till en uppgörelse (”deal”) gick om intet då Anders Emretsson inte kunde vänta med sitt svar.

    Men jag hade ändå tänkt tacka nej till en sådan uppgörelse så det kvittar.

    SvaraRadera
  40. Har inte räknat på det själv, men om man jämför antalet "tekniska problem" som "ny teknik" har löst med antalet "tekniska problem" som "ny teknik" inte har löst, under mänsklighetens historia, så kan jag sätta en ganska stor peng på att de problem som ej har lösts är i så pass stor minoritet så att de knappt existerar rent statistiskt. ;)
    Är övertygad om att det är så som Dyson, Kurzweil m fl teknikoptimister resonerar.
    Det är helt enkelt, mot bakgrund av vår historia, högst osannolikt att vi inte kommer att lösa även det föreliggande energiproblem som ligger bakom AGW-problematiken. :)

    (/Patrik, det går inte att kommentera med google-konto från den dator jag just nu använder...)

    SvaraRadera
  41. Peter Stilbs hade en relevant kommentar på TCS:
    "Klart man måste vara expert för att kunna ge en vettig kommentar"

    För alla som blir förbryllade handlade det om kärnkraft, när det gäller klimatet är naturligtvis allas åsikt lika mycket värda
    http://www.theclimatescam.se/2011/04/01/ar-vind-och-vagkraft-skadliga/

    SvaraRadera
  42. Olle H>> Jag ser en trend att Pehr Björnbom, Ingemar Nordin, m fl, alltmer angriper UI:s sätt att argumentera (det var länge sedan de angrep ett mer forskningsrelaterat inlägg, exempelvis det om flygets klimatpåverkan från häromdagen) och försöker hävda att de själva står för en högre moral. Samtidigt uppvisar de, som ni påpekar här, en uppseendeväckande brist på självinsikt, vilket ju är ett djupt ickeskeptiskt drag. Det vore intressant om ni i ett inlägg kunde belysa den avgrundsdjupa skillnaden mellan den sunda skeptikerrörelsen och den sk "klimatskeptismen", då jag tror det är många oinsatta som tror att "klimatskeptikerna" är en del av skeptikerrörelsen.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet