21 nov 2014

Chalmersforskaren som tog plats i New York Times

Hur en forskare bör förhålla sig till media och samhällsdebatt är långt ifrån någon självklarhet, och i hög grad är det upp till den enskilde forskaren att finna ett förhållningssätt han eller hon trivs med.1 En som tänkt igenom saken noga är min gode vän och Chalmerskollega Fredrik Hedenus, som till vardags forskar kring hur vi kan minska klimatpåverkan från energi- och matproduktion. I följande intressanta, lärorika, rappa och roliga föredrag (från ett möte med föreningen Vetenskap & Allmänhet i Uppsala för en tid sedan) delar han med sig av sina mediaerfarenheter och av ett antal goda råd.2,3

Fotnoter

1) Se t.ex. bloggposten Intervjuad i Qvintensen för något om mitt eget förhållningssätt.

3) Någon kanske tycker att det är lite elakt av Fredrik att visa ett SVT-klipp där psykiatern David Eberhard gör sig till åtlöje, men Eberhard hade ju själv valt att göra sig till offentligt åtlöje, så Fredriks tilltag är knappast värre än t.ex. mitt eget dito att återge genanta skriverier av Lennart Bengtsson.

24 okt 2014

Om glödlampor och klimatförnekare

Den här fyndiga bilden, som vi hittade på föredömliga klimatvetenskapsbloggen Skeptical Science, bjuder på en rejäl dos igenkänningskänsla för den som, likt oss här på Uppsalainitiativet, lagt tid och kraft på att debattera med Stockholmsinitiativet och liknande klimatförnekare.

19 okt 2014

Uppsalainitiativet på Twitter och paper.li

Som ni kanske vet så finns vi på Twitter sedan en tid. Nu samlar vi även länkar från vår tidslinje på Twitter och man kan hitta dem i tidningsformat här.


Kom gärna med tips om ni har förbättringsförslag!

12 okt 2014

Mann på TAM

Michael Mann på The Amazing Meeting 2013: TAM är världens största konferens kring vetenskaplig skepticism - den skepticism som i Sverige representeras av framför allt föreningen Vetenskap och Folkbildning.

4 okt 2014

Pierrehumbert om Koonin

Steve Koonin, PhD.
En del av er har kanske hört om fysikern Steve Koonin, som tillhör den underkommitté för American Physical Society (APS) som ska se över organisationens officiella ståndpunkt om klimathotet.  Den nuvarande versionen från 2007 säger bl a:
The evidence is incontrovertible: Global warming is occurring.  
If no mitigating actions are taken, significant disruptions in the Earth’s physical and ecological systems, social systems, security and human health are likely to occur. We must reduce emissions of greenhouse gases beginning now.
Därför väckte det uppmärksamhet när Koonin för ett par veckor sedan publicerade en essä i Wall Street Journal med rubriken Climate Science is Not Settled, där han hävdade att vi förstår för lite om klimatet för att vi ska kunna vidta några åtgärder mot klimatförändringarna. Denna essä hyllades av många klimatförvillare (bl a publicerade den ledande svenska klimatförvillarbloggen en svensk översättning). Bland klimatforskare var mottagandet inte lika positivt. Benjamin Santer, specialist på att urskilja olika klimatfaktorers påverkan (detection/attribution) och en av de forskare som hördes av underkommittén, kommenterade:
Another source of real frustration is that Dr. Koonin had a real opportunity to listen. To consult experts in many different aspects of climate science. To do a deep dive into the science. To seek understanding of complex scientific issues. He did not make use of this opportunity. His op-Ed is not a deep dive - it is a superficial toe-dip into a shallow puddle, rehashing the same tired memes (the "warming hiatus" points toward fundamental model errors, climate scientists suppress uncertainties, there's a lack of transparency in the IPCC process, climate always varies naturally, etc.) 
Ett mer utförligt svar har kommit från klimatforskaren Raymond Pierrehumbert i Slate med rubriken Climate Science Is Settled Enough. Pierrehumbert både påpekar rena faktafel och kommer med  mer principiell kritik. Här är ett utdrag:
Science is never settled, but it can be settled enough. Newtonian mechanics was not settled science—it was overturned by both relativity and quantum mechanics. Nonetheless, it was, and continues to be, settled enough to build bridges and design airplanes. It is in this spirit that the word settled is used sometimes in connection with climate science, and not in the cartoonish sense that Koonin fabricates in his straw-man argument. It is always easy to find gaps—even very significant gaps—in the understanding of a system as complex as the climate, but the issue on the table isn’t whether our understanding is complete, but whether it is complete enough to justify the need for serious controls on carbon dioxide emissions. It’s not the situation that the range of climate predictions runs from “pretty good” to “somewhat bad”—the truth is more like “bad” to “extremely bad,” unless emissions growth is halted and eventually reversed.

26 sep 2014

Den amerikanska klimatdebatten når nya bottennivåer



Hur tröstlös klimatdebatten måste kännas i USA illustreras bra av det här klippet från the Daily Show som innehåller diskussioner från det amerikanska representanthusets vetenskapskommitté (United States House Committee on Science, Space and Technology). Fler än 300 000 demonstranter vandrade nyligen New Yorks gator som en uppmaning till världens ledare att ta tag i frågan. Samtidigt i vetenskapskommittén? Bottenlös okunskap, medvetna lögner och köpta delegater. Och detta i landet som har världens främsta vetenskapliga kompetens samlad inom sina gränser. Något är ruttet...

19 sep 2014

Världens befolkning kommer att fortsätta öka

Idag publiceras en studie i Science med nya befolkningsprognoser för världen. Den gamla förutsägelsen att världens befolkning skulle stanna vid ungefär 9 miljarder människor revideras.
Det är framför allt prognosen för befolkningstillväxten i Afrika som förändrats. De nya beräkningarna pekar på att befolkningen där kommer att vara ungefär 4 miljarder vid seklets slut, vilket ger en totalbefolkning troligen närmare 13 miljarder än de 9 miljarder man tidigare talat om. Asien, som nu har 4,4 miljarder invånare, förväntas nå en befolkningstopp med 5 miljarder människor runt 2050 och sedan minska. Befolkningarna i Europa, Nordamerika och Sydamerika beräknas stanna under en miljard invånare var. Notera dock att befolkningstillväxten ändå sker i lägre takt än de gjorde förut - mellan 1960 och 1999 så fördubblades världens befolkning - den ökningshastigheten var exceptionell.

Det Afrika behöver nu är kompetent preventivmedelsinformation parat med stora utbildningsinsatser. Det som stoppar befolkningstillväxt är i första hand att barnadödligheten går ner och dit når man bara genom utbildning och ökad välfärd.
De nya siffrorna innebär förstås att belastningarna på vårt jordklot blir större än de vi hittills kunnat föreställa oss. Men det är inte hos de fattigaste i Afrika som det egentliga problemet ligger, de förbrukar långt under sin andel av jordens resurser. Problemet är vår egen överkonsumtion - det är där åtgärderna måste sättas in om vi ska möta framtidens utmaningar. Hans Rosling kommenterar den nya studien så här i DN.


Vilka är de mest påtagliga effekterna av den befolkningsökning som beskrivs?
– Men det blir ju som det blir. Det där är som att fråga hur världen blir om solen går upp i morgon. Folk är fria och bestämmer själva. Det finns en idé om att befolkningsökningen är problemet, men det är en konstant, den går inte att göra något åt. Klimatförändringen beror inte på befolkningsökning, det beror på hur de rikaste konsumerar.
Men finns det något som påverkas av att vi blir fler?
– Vad kommer effekten att vara av att du kommer att bli äldre? Du som är så ung nu. Det går inte att göra så mycket åt, du kommer ju att bli äldre. Om du inte dör. Vad blir effekten av kärnvapenkrig? Man måste tänka om och då måste man tänka på att de som nu är rikast måste använda sina resurser på ett sätt så de kan användas av tio miljarder människor. Handtvättar du jeans och lakan?
Nej.
– Känner du någon som gör det?
Nej.
– Nä. Då ska alla på jorden ha en tvättmaskin. Två miljarder människor har tvättmaskin, åtta miljarder till ska ha det. Det blir en enorm förändring. Man kan inte tro att fem miljarder ska sitta och spela flöjt under ett mangoträd.
Men om jag frågar så här då: Vad behöver göras för att klara effekterna av att befolkningen ökar?
– Den rikaste miljarden måste så fort som möjligt använda resurser så de kan delas av resten. Befolkningen i Afrika använder så lite resurser. Det går inte att lösa miljö- och resursproblemet med att minska antalet människor. Du kan inte kliva ut i de Eboladrabbade byarna och säga ”jag tycker inte ni ska ha elektricitet”. Ska man minska befolkningstillväxten vore det i så fall rimligast att göra det i det rikaste landet som får flest barn per kvinna. Det är Sverige.
------------------------ 
Originalstudien: World population stabilization unlikely this century. Patrick Gerland, Adrian E. Raftery, Hana Ševčíková, Nan Li, Danan Gu, Thomas Spoorenberg, Leontine Alkema, Bailey K. Fosdick, Jennifer Chunn, Nevena Lalic, Guiomar Bay, Thomas Buettner, Gerhard K. Heilig and John Wilmoth. 2014. Science 1257469.