19 jan. 2015

Game of Trends

Kung Joffrey: "Eddard Stark, jag dömer dig till statistisk insignifikans genom halshuggning."
(Fritt efter HBO-serien "Game of Thrones" baserad på G.R.R. Martins böcker.)
I klimatdebatten hör man ibland påståenden i stil med "det finns ingen statistiskt signifikant uppvärmning sedan år x", där x typiskt är 1997 eller 1998. Den som säger det är vanligtvis en "klimatskeptiker". I det här inlägget så ska vi titta på vad en avsaknad av statistisk signifikans egentligen säger oss, och framför allt hur det hänger ihop med längden på den tidsperiod som man tittar på.

Vi börjar med att titta på en 10-årsperiod, från 1995 till 2004. Trenden är beräknad med Skeptical Science Temperature Trend Calculator. De globala temperaturanomalierna är från serien HADCRUT4.
.
Som vi ser så är trenden ganska stor (0,210 °C/decennium), men konfidensintervallet är ännu större (±0,282 °C/decennium). Trenden är alltså inte signifikant skild från 0.* Det betyder att det inte är säkert att det verkligen har blivit varmare: ökningen kan ha berott på en ren slump. Under en 10-årsperiod kan kortsiktiga variationer ha stor inverkan på trenden.

Nu tittar vi på en 20-årsperiod (1990-2009):

Trenden i sig är något mindre (0,180 °C/decennium), men konfidensintervallet har minskat mycket eftersom perioden är längre  (±0,099 °C/decennium). Därför är trenden för den här perioden signifikant skild från 0.  Generellt, ju längre period, ju smalare konfidensintervall.
Om trenden för  1990-2009 hade varit 0.09 eller mindre, så hade dock inte heller den här perioden givit statistisk signifikans. Ju mindre storlek på trenden, ju längre period krävs för att detektera den.

Här är en 15-årsperiod (1995-2009):

Jag valde den här perioden genom att utgå från perioden 1990-2009 och sedan ta bort år efter år medans konfidensintervallet blev allt bredare, tills jag fick en trend som inte var signifikant skild från 0. Det går alltid att hitta en sådan period, och hur lång den är beror på hur stor trenden är. Att det finns en sådan period betyder alltså i sig på intet sätt att vi har en "paus" i den globala uppvärmningen. För att påvisa en statistiskt signifikant "paus" så skulle man behöva visa en trend som är signifikant mindre än 0 eller något värde nära noll (t ex 0,01 °C/decennium). 

När en "klimatskeptiker" säger "det finns ingen statistiskt signifikant uppvärmning sedan år x" så har han/hon gjort samma sak som jag gjorde i den sista grafen: tagit bort år tills konfidensintervallet blivit tillräckligt stort för att innefatta 0. Det här är naturligtvis tvärt emot vad man brukar göra i vetenskapliga sammanhang: om man ligger nära men inte uppnår statistisk signifikans, så brukar det tolkas som att man behöver fler data för att kunna göra en mer exakt uppskattning.  När man planerar en statistisk studie, så försöker man säkerställa att man får tillräckligt många data för att ha en god chans att få statistisk signifikans ifall ens hypotes är riktig. Riktigt vetenskap strävar nämligen efter bättre kunskap. "Klimatskeptiker", däremot, verkar ofta söka okunskap.

*Egentligen borde man nog använda ensidiga konfidensintervall om man vill testa statistisk signifikans gentemot en 0-trend, men trendkalkylatorn stödjer tyvärr inte detta. Det förändrar i alla fall inte principen för mitt resonemang.

16 jan. 2015

Om yttrandefrihet

Charlie Hebdo-attentatet i förra veckan utlöste en flodvåg av diskussioner kring yttrandefriheten och dess eventuella gränser. Mycket klokt har sagts, men också väldigt mycket dumt, och i den senare kategorin hamnar klimatförnekaren Lars Berns bloggpost Det fria ordet, i vilken han drar paralleller mellan Charlie Hebdo-tecknarnas öde och sitt eget, som handlar om att SvD refuserar hans debattinlägg och att ingen bryr sig om att recensera hans böcker. I ett inlägg på min blogg Häggström hävdar påpekade jag det orimliga i den parallellen. Bern har dock inte hört av sig. Kanske begrep han helt enkelt inte min poäng. I hopp om att det till slut skall gå upp ett ljus för honom (och kanske rentav för några av de anonyma kommentatorer som genom åren ansett sig ha fått sin yttrandefrihet kringskuren av att vi har en modereringspolicy här på Uppsalainitiativet) säger jag härmed samma sak en gång till, denna gång med hjälp av xkcd-tecknaren Randall Munroe:

10 jan. 2015

Björnboms långa näsa

Se uppdateringar längst ner.

Det här inlägget kommer tyvärr att handla om någonting trist, och jag är rädd för att det kommer inte att innehålla så mycket klimatvetenskap.

Alldeles innan julhelgen så skrev jag ett inlägg som bemötte en "klimatskeptisk" insändare i Expressen. Skribenterna påstod bl a:
 Sedan 18 år har ingen uppvärmning uppmätts. 
Jag bemötte detta påstående så här:
Påståendet om de 18 åren kan lätt testas med den här trend-kalkylatorn. 18 år bakåt tar oss till slutet av 1996. Tittar vi på de viktigaste globala temperaturserierna så får vi de här trenderna:
GISTEMP:   0,084 ±0,106 °C/decennium (2σ)
NOAA: 0,057 ±0,101 °C/decennium (2σ)
HADCRUT4: 0,067 ±0,103 °C/decennium (2σ)
RSS: -0,005 ±0,181 °C/decennium (2σ)
UAH: 0,100 ±0,185 °C/decennium (2σ)
Det är alltså bara en enda temperaturserie (RSS) som kan sägas inte visa någon uppvärmning. Övriga serier visar en uppvärmning som är ungefär i nivå med den för hela 1900-talet. Lägg dock märket till att felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ).
Lägg särskilt märket till den sista meningen, eftersom den är viktig för vad som följer:
 Lägg dock märket till att felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ).
 Med andra ord, även om de uppmätta trenderna är positiva (utom för RSS) så kan vi inte utesluta att detta var på grund av rena tillfälligheter (kortsiktiga variationer, mätfel mm). På samma sätt kan vi inte utesluta att  sådana tillfälligheter drog ner trenden, och att den egentligen är t ex  på eller över 0,15.  Men att en 0-trend inte kan uteslutas innebär inte att "ingen uppvärmning uppmätts". Problemet är att felmarginalerna är så stora, vilket i sin tur till stor del beror på att perioden 18 år är ganska kort i klimatsammanhang. Kortsiktiga variationer (väder) kan ge ett stort utslag under så korta perioder.

Den 9 januari skriver så "klimatskeptikern" Pehr Björnbom ett inlägg på bloggen med det orwellskt klingande namnet "Klimatupplysningen", där han försöker ta Expressen-skribenterna i försvar. Björnbom citerar samma stycke från mitt inlägg som står här ovan. Sedan fortsätter han (det som följer är alltså Björnboms text, och "han" i texten syftar på mig):
Han påstår alltså att de värden på uppvärmningstrenden som han beräknat är en test som visar att det finns en uppvärmning utom för RSS. Detta trots att i alla fem fallen så finns värdet noll, ingen uppvärmning, inom de angivna osäkerhetsgränserna.
Lars Karlsson har här gjort ett felaktigt statistiskt test, han har använt falsk matematik om vi använder ett ordval av Karin Bojs (se nedan). Han har visat konfidensintervall utgående från en given konfidensgrad/signifikansnivå och påstår att dessa visar något som de inte visar. Han påstår att dessa konfidensintervall visar en uppvärmning, men eftersom uppvärmningstrenden inom intervallen omfattar noll och negativa värden så drar han slutsatser som inte är förenliga med vad vetenskapen säger utgående från sådana konfidensintervall.
Lars Karlsson ger alltså sken av att vara vetenskaplig trots att han säger något helt annat än vad vetenskapen enligt allmänt vedertagna konventioner accepterar som slutsatser utifrån sådana konfidensintervall.
Björnbom kommer med liknande påståenden även i avslutningen av inlägget, och i kommentarstråden.

För att göra det här väldigt tydligt så upprepar jag det sista meningen i citatet från mitt inlägg igen:
 Lägg dock märket till att felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ).
Jag säger här tydlig att "varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas". Detta citeras alltså i Björnboms inlägg alldeles ovanför Björnboms därmed uppenbart felaktiga påståenden om att jag påstår att mina värden "är en test som visar att det finns en uppvärmning utom för RSS" och  att "dessa konfidensintervall visar en uppvärmning".

Björnbom, pensionerad kemiprofessor, är en vetenskapligt bildad person. Jag är övertygad om att han förstår vad jag menar när jag skriver (här kommer det igen):
 Lägg dock märket till att felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ).
Och jag förutsätter att han har läst det.  I det här läget återstår bara en slutsats: Björnbom ljuger.

Man måste vara en riktigt förhärdad lögnare om man ljuger om en text som man själv citerar bara ett stycke ovanför. Men på en blogg som Klimatupplysningen där det så villigt sväljs lögner så kan man komma undan med det.

Så det här inlägget handlade om något trist. Tyvärr behöver sådan här inlägg skrivas. Individer som Björnbom gör med sin ohederlighet stor skada på klimatdebatten, och därför är det viktigt att i alla fall ibland bemöta dem och avslöja deras felaktigheter och - i en del fall - avsiktliga lögner.
Jag har inget hopp om att Björnbom själv kommer att be om ursäkt och korrigera sina påståenden. Mitt intryck är att Björnbom i det här fallet drivs av ett hämndbegär sedan vi tidigare har kritiserat en del av hans påståenden, och att han tog till den här klumpiga lögnen eftersom han inte  hade någonting riktigt att komma med. Och det hämndbegäret lär knappast vara släckt. Björnbom kommer säkert att försöka slå till igen.

Uppdatering 2015-01-16: Björnbom har nu i ett nytt inlägg uppmärksammat att jag skrev att "felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ)". Likväl vägrar han med karaktäristisk ryggradslöshet att ta tillbaka sina tidigare falska påståenden.

Uppdatering 2015-01-18: I en uppdatering från idag visar Björnbom åter vilken genomförhärdad lögnare han är genom att komma med en bortförklaring som är så krampaktigt ansträngd att jag har svårt att tro mina ögon.

Uppdatering 2015-01-23: Björnbom har ett nytt inlägg om trender. Den här gången drar han slutsatsen:
Till slut kan vi konstatera att uppvärmningspausen är verklig och att den kan komma att få, och kanske redan har, stor betydelse för riskbedömningen av klimatförändringarna.
Han gör inga som helst reservationer: hans påstående är kategoriskt. Det lustiga är att Björnboms egna beräkningar visar att trenden för 1997-2015 är 0,064 ±0,103 °C/decennium (2σ), dvs inte signifikant skild från 0,16 °C/decennium. Om trenden verkligen skulle vara så hög som 0,16, vilket inte kan uteslutas, så kan man knappast kalla det för en "paus". Inte heller mittvärdet på 0,064 kan man egentligen kalla en "paus": det är inte långt under trenden för 1900-2014 (0.076 ±0.009 °C/decennium).  Björnbom har alltså själv gjort sig skyldig till vad han tidigare felaktigt anklagade mig för att göra: han har här gjort ett felaktigt statistiskt test, han har använt falsk matematik!

23 dec. 2014

Karlén och kompani hittar på i Expressen

På Expressens debattsida hittar vi dagen före julafton en "klimatskeptisk" debattartikel med rubriken Holms och Lövins klimatpolitik destruktiv. Den är författad av tre herrar: Wibjörn Karlén som är professor emeritus i naturgeografi, ledamot Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och medlem i klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativet; Tore Schersté som är professor emeritus i kirurgi och ledamot i KVA; samt Sture Åström, civilingenjör och sekreterare nätverket Klimatsans som bl a låg bakom ett par inte särskilt imponerande brev till Riksrevisionen och till Riksdagens talman.

Inte heller den här artikeln är särskilt imponerande. Jag tänker fokusera på det här stycket:
Inga tecken tyder på att Jorden blir katastrofalt varmare. Sedan 18 år har ingen uppvärmning uppmätts. Men IPCC:s datorsimuleringar visar ständigt stigande global temperatur. De har alltså misslyckats med de senaste 18 åren, men anser ändå att de kan spå klimatet för 2040 och 2100, det vill säga 25 och 85 år i framtiden. Det är vad Holm och Lövin baserar sin politik på. Hur kan de tro på det? Det är inte högre sannolikhet för att klimatet blir varmare än att det blir kallare, googla "pulkovo kallare".
Påståendet om de 18 åren kan lätt testas med den här trend-kalkylatorn. 18 år bakåt tar oss till slutet av 1996. Tittar vi på de viktigaste globala temperaturserierna så får vi de här trenderna:
  • GISTEMP:   0,084 ±0,106 °C/decennium (2σ)
  • NOAA: 0,057 ±0,101 °C/decennium (2σ)
  • HADCRUT4: 0,067 ±0,103 °C/decennium (2σ)
  • RSS: -0,005 ±0,181 °C/decennium (2σ)
  • UAH: 0,100 ±0,185 °C/decennium (2σ)
Det är alltså bara en enda temperaturserie (RSS) som kan sägas inte visa någon uppvärmning. Övriga serier visar en uppvärmning som är ungefär i nivå med den för hela 1900-talet. Lägg dock märket till att felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ).
Sedan har vi påståendet att "IPCC:s datorsimuleringar visar ständigt stigande global temperatur". Det är inte heller sant: enskilda körningar av simuleringarna uppvisar både perioder då temperaturen står stilla och perioder då den ökar snabbt. Detta beror, både i modeller och i verkligheten, på kortsiktiga variationer orsakade av en rad olika faktorer såsom växlingarna mellan El Nino/La Nina-förhållanden i Stilla havet (1998 var förresten extremt varmt pga en ovanligt kraftig El Nino, vilket har stor negativ inverkan på trenden sedan 1997). Under längre tid (t ex fram till 2100) så tenderar dessa kortsiktiga variationer dock att ta ut varandra. Därför är det faktiskt lättare att förutse temperaturen längre framåt i tiden (givet antaganden om utsläpp etc).
Till sist: jag googlade på "pulkovo kallare" och hittade då en sida tillhörande "Klimatsans". Den är skriven av en av undertecknarna, Sture Åström, och handlar om den ryske rymdforskaren dr. Habibullo Abdussamatovs förutsägelser om en förestående "ny lilla istid" på grund av sjunkande solaktivitet. Detta redovisade Abdussamatov på det konservativa och libertarianska Heartland-institutets fejk-klimatkonferens tidigare i år. Jag har inte satt mig in i vad Abdussamatov har för uppfattning om koldioxidens klimatpåverkan, men Åström ger på den här sidan uttryck för växthuseffektsförnekelse:
... De senaste 7.500 åren uppvisar 18 gånger ett liknande upp- och nedgående samband mellan solfläckar, TSI och ändrat klimat.
Detta har skett oberoende av atmosfärens tillfälliga halt av koldioxid. Ingen påverkan av koldioxid har kunnat spåras överhuvudtaget. Det visar att klimatet styrs av Solen. Det motsäger helt hur FN:s klimatpanel IPCC i sin senaste rapport uppskattar klimatets drivkrafter. Där anges koldioxid ha 33 gånger starkare inverkan än Solen.
Det är verkligen för bedrövligt att två KVA-medlemmar (och en civilingenjör) ägnar sig åt att sprida sådan här desinformation i en av Sveriges största kvällstidningar.



Pehr Björnbom, skribent på
"Klimatupplysningen" som inte
vågar länka till detta inlägg.
Uppdatering 2015-01-09:  På bloggen med det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen så ger professor Pehr Björnbom en av sina typiska uppvisningar i avsaknad av intellektuell integritet. I ett inlägg med den orwellskt klingande rubriken "Debatt i Expressen om uppvämningspausen: Karlén hade rätt igen!" anklagar Björnbom mig för att ha använt falsk matematik genom att dra slutsatsen att det finns en uppvärmning i fyra av temperaturserierna. Detta ska vara falsk matematik eftersom värdet 0 ligger inom konfidensintervallen för trenderna. Men detta är något som jag tydligt påpekar (min fetning):
Det är alltså bara en enda temperaturserie (RSS) som kan sägas inte visa någon uppvärmning. Övriga serier visar en uppvärmning som är ungefär i nivå med den för hela 1900-talet. Lägg dock märket till att felmarginalerna är så stora att varken en betydligt högre uppvärmning eller ingen uppvärmning alls kan uteslutas (med 2σ).
Björnbom själv citerar rent av detta stycke i sitt inlägg. Jag är alltså mycket tydlig med att de positiva trenderna inte är statistiskt signifikanta. Detta kan inte Björnbom ha missat.
Ironiskt nog så ställer inte Björnbom samma krav på Karlén och kompani och deras påstående om att "ingen uppvärmning har uppmätts". Om man vill påstå att det inte finns någon uppvärmning så borde man väl i så fall också testa det påståendet för statistisk signifikans. Men Björnbom, som själv brukar missbruka statistiska begrepp, har naturligtvis inget att invända mot Karlén och kompani.
Uppdatering senare samma dag: Ingen av "klimatskeptikerna" som kommenterar inlägget har uppmärksammat Björnboms bluff, trots att beviset för att det är en bluff finns rakt framför ögonen på dem. Många av dem har förmodligen ingen aning om vad saken handlar om men hejar på i alla fall. Andra samtycker förmodligen till bluffandet. Det är tydligen väldigt svårt att kombinera "klimatskeptisism" och intellektuell integritet.

20 dec. 2014

"Global Warming Policy Foundation" tries to write about ethics...

...and it doesn't go very well.

This story starts in 1989 when climatologist Stephen Schneider (who sadly passed away in 2010) was interviewed for the Discover magazine. Schneider was discussing the difficulties and contradictions inherent in communicating complex scientific issues with serious implications within a media favoring soundbite reporting:
"On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we'd like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public's imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This 'double ethical bind' we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both."
Schneider's statement was almost immediately misrepresented by anti-environmentalist individuals (in Detroit News), and he therefore felt compelled to clarify his position:
"I never have, and still do not believe or say that ends justify the means or that truth should be abandoned for a good cause – and what cause is more compelling than making nuclear war and its horrors more publicly known?
What I mean by the “double ethical bind” was not even represented in the Discover quote, which only provided a partial snapshot of my views. The “bind” that scientists face is that it is impossible to expect a complicated issue to be fully elaborated on in the public and popular media and thus a scientist who tries to explain to non-specialists the nature of controversial science, particularly that with policy implications, has to find a means to communicate effectively and honestly. To me that means using familiar metaphors." 
Unfortunately, that wasn't sufficient to stop the disinformers. Hence in 1996, Schneider wrote in the newsletter of The American Physical Society (page 5):
"Vested interests have repeatedly claimed I advocate exaggerating threats. Their “evidence” comes from partially quoting my Discover interview, almost always – like Simon – omitting the last line and the phrase “double ethical bind.” They also omit my solutions to the double ethical bind: (1) use metaphors that succinctly convey both urgency and uncertainty (pg. xi of Ref. 3) and (2) produce an inventory of written products from editorials to articles to books, so that those who want to know more about an author’s views on both the caveats and the risks have a hierarchy of detailed written sources to which they can turn. What I was telling the Discover interviewer, of course, was my disdain for a soundbite-communications process that imposes the double ethical bind on all who venture into the popular media. To twist my openly stated and serious objections to the soundbite process into some kind of advocacy of exaggeration is a clear distortion. Moreover, not only do I disapprove of the “ends justify the means” philosophy of which I am accused, but, in fact have actively campaigned against it in myriad speeches and writings. Instead, I repeatedly advocate that scientists explicitly warn their audiences that “what to do” is a value choice as opposed to “what can happen” and “what are the odds,” which are scientific issues (e.g. p. 213 of Ref. 3). I also urge that scientists, when they offer probabilities, work hard to distinguish which are objective and which are subjective, as well as what is the scientific basis for any probability offered. For such reasons I was honored to receive, in 1991, the AAAS/Westinghouse Award for the Public Understanding of Science."
Not surprisingly, the misrepresentations continued even after that, and are still going on today. Often, the quote has been mangled, and important parts have been cut away.

Earlier this year, the Global Warming Policy Foundation (GWPF), a British "climate-skeptical" policy think tank1, published an essay on Ethics and Climate Change Policy, by Dr Peter Lee, principal lecturer in ethics and political theory at the University of Portsmouth. Lee used the Discover quote as a central piece in his argument that climate science was corrupted by politics. He introduced the quote with the following lines (p 5):
Equally indisputable is the gradual merging of climate science with political concern. By 1989 the distinction between the objective pursuit of scientific knowledge about global warming and the politics of science-based climate activism had broken down to the extent that Professor Stephen Schneider, an early lead author for the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), could write: ...
Note that the Discover quote wasn't about "pursuit of scientific knowledge" but about the difficulties of  communicating science in soundbite media.
Lee went on to write (p 8):
However, Schneider’s words in 1989 have served as an invitation to climate scientists to dilute or violate the ethics of scientific practice while – and this is important to grasp – viewing their actions as ethical because of a desire to make the world a better place. The irony here is that some climate scientists may be undermining their own arguments by adopting such an approach.
As Lee uses the Detroit News article as a source for the quote, he must have read Schneider's clarification: "I never have, and still do not believe or say that ends justify the means or that truth should be abandoned for a good cause ...". Thus, Lee must have known that Schneider didn't hold the position that Lee attributed to him. Yet, he wrote as he did.
So here is the great irony: it seems that Lee, by deliberately and seriously distorting the position of Stephen Schneiderwhen writing his essay on Ethics and Climate Change Policy for the GWPF, himself has acted in a manner which can be considered unethical by people with normal ethical standards. There is "climate skeptics ethics" for you!

1 The GWPF received international media attention earlier this year through the Bengtsson affair.

2For completeness, let's for a moment be generous and try to find an alternative explanation to Lee's actions. Maybe he didn't believe in Schneider's explanations. Maybe he thought that Schneider lied in his responses in Detroit News and the APS newsletter. Shouldn't Lee at least be entitled to his own interpretation? Well, in that case Lee has, by omitting to mention Schneider's clarifications, left out very important evidence against his own interpretation (which by the way he does no effort to support) - something that he condemns Schneider for allegedly advocating.  In that way, Lee's essay effectively becomes self-refuting.

19 dec. 2014

Problemet i sammanfattning

International Geosphere-Biosphere Programme sammanfattar IPCCs slutsatser

14 dec. 2014

Klimatförändringarna i The Newsroom


Det här videoklippet är från HBO-serien The Newsroom. En forskare från EPA (Environmental Protection Agency, USAs miljövårdsverk) intervjuas om klimatförändringarna.
McAvoy: You're saying the situation is dire? 
EPA guy: Not exactly. Your house is burning to the ground, the situation is dire. Your house has already burned to the ground, the situation is over.
"EPA-killen" förefaller lite väl pessimistisk, men om man tittar på hur mycket klimatet har förändrats över ett geologiskt perspektiv (t ex enligt PALEOSENS-projektets resultat) så finns det tyvärr en risk att han kommer att få rätt. Han är förmodligen inte mer fel ute än de som anser sig säkra på att de framtida klimatförändringarna kommer att vara ringa.
"EPA-killen" är en fiktiv person. Här kan du läsa hur riktiga klimatforskare tänker.